Tina och Bob, 2 bordercollies

Igår på kvällen började jag känna mig lite vissen, frös trots att det var ganska varmt inne, enligt resten av familjen. Vaknade även på natten med frossa och på morgonen var det ett faktum. Migrän av det värre slaget. Det är väldigt sällan jag drabbas av det nu och det kan man ju vara väldigt glad över. För det är ingen lek. Bara att lägga sig i ett tyst, mörkt, svalt rum och försöka sova bort det. Vid halv fyra snåret började det ge sig och bara illamåendet var kvar. Jag  hade ju vallning idag och det ville jag helst inte missa. Jag velade fram och tillbaka men till slut åkte jag. Var ganska väck på väg vallningen och missade min avfart, fick därför åka en jätteomväg   
Men sen när man väl kommer igång med sin träning så är det rätt ok, det var likadant när jag skadade ryggen, ända gången jag inte kände smärtan var när jag tränade Tina. Jag hade tagit med mig kameran för att fota men kunde tyvärr inte hålla kameran tillräckligt still för att ta några bilder. Var för skakig i armarna. 
Idag kändes Tina fantastiskt bra. Hon lyssnade fint, gick bra på kommandona och till och med Svend berömde oss idag. Då är det bra, för det kommer inte ofta beröm direkt till mig!! Vi körde ett par varv på banan samt 3 hämt som blev bättre och bättre! Kul,kul!!

Men nu ska jag gå till sängs igen för jag är helt slak. Imorgon blir det jobb och träning igen!