Tina och Bob, 2 bordercollies

Idag träffade jag Kerstin och Mats på brukshundklubben. Vi började med att köra lite lydnad. Herregud vad det märktes att jag inte håller på med sånt här längre. Hade varken boll lr godis med mig. Men Kerstin kittade upp med det som saknades. Körde lite fritt följ med en position som var allt annat än bra. Kan nämnas att hundkräket var het som en nykokt potatis. Även krypet kördes i 190 *s* men vem bryr sig. Hon hade ett ljuvligt läggande under gång, en bra inkallning och en stabil plats iaf.
Efter denna hårdträning så kördes det lite avslappning. Jag och Kerstin låg å slappade, behövde ju snacka igen oss lite. Medans vi gjorde det så for Tina runt och lekte och visade att hon kunde skälla jättehögt!
Sen gav vi oss ut i skogen för lite sökslag. Ja Silva, hon gick som en kanonkula!! Men jag fick hjärtat i halsgropen när Tina skulle klättra upp för ett brant berg, kasar ner och kilar in ett bakben i en bergsspricka. Samtidigt som hela hunden vrids neråt. Jag ser framför mig hur benet går av i lårhöjd. Men som tur är, är ju Tina en lätt hund och kommer undan med lite ont bara. Jag var mäkta impad av henne när hon bara gav sig av upp för berget på ett annat ställe trots lite linkande och en matte som skrikit NEJ i högan sky i ren skräck!!  

Sen släppte både Mats och Kerstin sina hundar ihop med Tina. Hon mår verkligen prima nu, för även detta var hon positiv till. Åååååå va kul, jag är så glad, min lilla galna vovve är tillbaka!

/A