Tina och Bob, 2 bordercollies

Att man älskar sina barn det är det knappast tu tal om... men ibland så får man såna där toppar. Vi började dagen med att vid frukost läsa ett kapitel i en bok som vi alla uppskattar lika mycket. Hästbok såklart. Sen for ju jag runt med mitt under dagen innan jag hämtade kidsen igen. Då var det middag tillsammans, med massa skratt å flams innan jag å Sandra drog iväg på hoppträning. Det har ju verkligen gått så upp och ner med träningen. Men Sandra har varit oerhört målinriktad och framför allt inte blivit rädd, när hon gjort de hemska luftturer hon gjort. Hon har ju tex ett fult ärr på kinden som hon är mäkta stolt över, men som jag ryser över när jag vet att hon likaväl kunde ha krossat kindbenet. Men nu så bara stämmer det för dom, det händer saker, det ser lugnt och fint ut, dom flyger över hinder som aldrig förr. Sandan lovordas av sin tränare och av de mammor som varit med oss på resan. Crocket sköter sig exemplariskt och ska ev vara med i allsvenskan i helgen med en annan ryttare. Folk vill tävla hästen med den stora potensialen. Han är vår och Sandran tycker att det är så roligt att hon får tårar i ögonen. Kan det bli bättre?? Medans vi var iväg, vad gör då Emelie, jo hon fixar med värmeljus överallt som bara är att tända. Hon förbereder för en myskväll i soffan med popcorn och lite Peking Express. Hon fixar i Stallet så vi bara kan gå in när vi kommer hem vid 8:a snåret.... mmmm ger man så får man, helt klart!!

Jag körde ett litet pass med Tinan innan barnen hämtades. Det var iskallt, regn och storm.. kollade bara av attityden inför morgondagen... som om det skulle göra skillnad *asg*  Dream on

Men 2 pass blev det! Men jag sköt ju på städningen och det lär jag få sota för i morgon. Men då kommer Zonja och då är det en annan dag!!

/A