Tina och Bob, 2 bordercollies

Idag hade jag bestämt träff med min kompis Ellinor. Hon är 3v ifrån födsel och onekligen stor. Men den tösen är inte rädd för att promenera. Hon hade med sig sin malletik Ängel och schäferhane Ozzy.
Det var verkligen jättekul att träffas för det är tyvärr allt för sällan, men vi hoppas på bättring när lilla krypet är fött. Vi valde en av de jobbigare turerna i skogen med snö, is och allt annat som finns att tillgå nu.  
Men hundarna sprang som galningar och hade jättekul med varandra!     
Vi pulsade runt i 2 timmar och pratade om ditten och datten. När vi var på sluttampen och Ellinor högröd i ansiktet talat om för mig att hon inte mindes att turen vart så lång, var det rätt mörkt. Men då trollade Elle fram en jättesnitsig pannlampa som hon förevisade stolt för mig.
 Men när hon som bäst sprutade ur sig diverse muntrationer så bara försvann hon från min sida. I sin iver glömde hon att kolla underlaget och gav sig ut på en jättefläck med blankis. Man kan säga att marken gungade när hon landade på sitt ena knä i asfalten. Stackarn skrek som en stucken gris och jag fick våldshålla hundarna så de inte skulle hjälpa till att trösta. När jag försäkrat mig om att mor och barn var ok så bröt jag ut i skratt. För den synen när denna jättekvinna skulle ta sig upp var näst intill obetalbar. Det låter kanske elakt men goa Elle skrattade lika mycket.   

Det var en härligt uppfriskande promenad OCH tydligen så luktar Tina jättegott nu för både Ozzy och Ängel var jätteintresserade av Tinas lilla bakdel.

See ya