Tina och Bob, 2 bordercollies

Det är rätt jobbigt att veta om att hunden har ont, för jag har ju lite dåliga erfarenheter och nojjar gärna till det lite extra. Jag ska inte sticka under stol med att jag är fruktansvärt orolig för Tina.
Lika glad som jag blir när Tina är pigg, lika förtvivlad blir jag när jag ser stelheten och småhältorna hos henne. Det snurrar i mitt huvud hela tiden och jag har svårt att tänka på annat. Det kommer inte bli något lägrespår för mig i augusti och just nu är motivationen för den sortens träning lika med noll.
Men vallningen kommer jag köra på med, dels för att när Tina går lugnt och balanserat så använder hon kroppen ganska rätt och dels för att jag känner att lägger jag av allt så har jag gett upp.

Så igår tog Mikaela Tina medans jag jobbade. De åkte tillsammans med Mikaelas hund Mysak och en kompis med tollare och badade. Tina hade varit otroligt pigg, galen och otroligt charmig enligt Mikaela.    På eftermiddagen åkte vi och vallade. Jag riktade in mig på fösningar och det gick ganska bra. Fick några fina tips som kändes riktigt bra! Tyvärr såg jag på Tina att den vilda dagen tagit ut sin rätt och hon passade för första gången. Inte bra!   
Vi hade ialla fall en otroligt trevlig kväll och det var skönt att bubbla lite och tänka på annat.

Idag åkte jag efter jobbet till mina får, för att testa tipset jag fick igår, på hemmaplan. Fantastiskt nog så gick det riktigt bra, trots att fåren är stöninga fortfarande. Men med några av visdomsorden som jag hörde igår, i baktanke, så underlättade jag mycket för min hund och fick en bra träning!!

Vad gäller Tinas snurrträning så är det svårt som bara den att få henne att göra dem, jag har tom fått ge upp ett par gånger. Men jag ska tillbaka till Anna i morgon för första riktiga behandlingen.
Sen blir det en lugn träningsfri återhämtnings helg för Tina.

Jo, men visst är jag lite down idag, men det blir bättre i morgon.

Annapannan