Osteokondros

I helgen var jag hos Åsa i Huskvarna tillsammans med ett gäng trevliga människor. Barnen var med och vi fick äran att låna Åsas hästar och rida under helgen. Jag körde dock ett par vindövningar med Bob för att han skulle få använda sin lilla skalle lite. Annars var tankarna mycket på det stundande veterinärbesöket på måndagen. Mycket riktigt. Min föraning stämde. Nu är det fortsatt försiktighet med Lillen i en månad för att sen röntga igen.
Har vi tur så har det stannat upp och kanske även gått tillbaka, har vi inte det så blir det operation.
Men tanke på alla mina andra hundar som varit dåliga så blev jag såklart fruktansvärt ledsen och framför allt rädd. Men nu har det landat lite och jag har googlat på nätet samt fått artiklar skickat till mig. Det blir nog bra detta oxå. Men jag undrar hur mycket som ska ske innan det kan vända lite.

Idag skiner solen och jag ska försöka ta mig ut, men just nu är magneten i sängen alldeles för stark så en liten stund till blir det nog.

/A

Kommentarer
Postat av: Ann-Charlotte,Meja & Twix

Nää fy va tråkigt med Bobs hälta,förstår att du är ledsen.Vi får hålla tummarna stenhårt att det stannar upp och går tillbaka,så ni slipper operera.
Skickar krya-på-kramar till Bob och en bamsekram till dig Anna!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback