Tina och Bob, 2 bordercollies

Äntligen, Jag tror minsann att Tinan mår bra. När jag var hos K härom dagen så började hon försiktigt leka med Böööb. Idag har hon fortsatt, lekt å lekt å lekt. Min polare C ringde mig till jobbet och frågade vad som stod på, då Tinan hade blivit galen av lycka när hon passerat hundgården. När hon sen kom hem en sväng visste inte Tina några gränser på sin glädje över besöket. Det skulle busas å gosas. Hon bjöd upp Bob på lekar med en pinne och showade på ett sätt vi inte sett på väldigt länge. Åh va kul det var att se henne. När hon hade ont i nacken ville hon inte ta kontakt med någon, inte ens gamla vänner och absolut inte Bob, men nu är hon så nära sig själv som hon kan komma. Hoppas hoppas det håller i sig. Fast det är klart igår sprang hon rakt in i en stolpe, så vi får väl se hur länge hon är skadefri :/

/A